Moraträsk och gympaavslutning

Trots att det var sol och värme även idag har vi ägnat ganska mycket tid inomhus. Först åkte jag och barnen på Nolia Barn, främst med syftet att se Moraträsk. Vi hann gå runt på mässan och titta på alla montrar och Joel testade att spela trummor. Han fick lära sig riktigt rockkomp och han var så glad och nöjd, men det var nog inte så lätt som han hade trott.



Höjdpunkten var ändå när Moraträsk drog igång sin 40 minuters show, vi hade platser långt bak men såg ändå riktigt bra. Svante blev lite less en stund, men när showen pågått ett tag började det tunnas ut med folk, så barnen fick ännu bättre platser och då vart även Svante på gång igen.
Både Joel och Ida var helt betagna, Ida ville absolut köpa en t-shirt och det var nog tur att jag gick med på det, annars hade hon nog blivit riktigt olycklig. Jag hade nog inte fattat riktigt HUR bra hon tyckte att de var... Hon har nästan inte pratat om annat än Moraträsk sen vi kom därifrån! Hon valde tom att köpa en svart t-shirt trots att det fanns rosa! Jag har i efterhand kommit fram till att det måste bero på att hon ville ha en likadan tröja som bandmedlemmarna. Ikväll sa hon "när jag blir stor och får egna bäbisar, ska de heta Leif och det som den andra heter (Daniel)" (som de heter)!!! Imorgon ska hon ha sin nya tröja och shorts (!!!) på dagis.
Joel lyckades i sista sekund innan vi skulle åka hem övertyga mej om att kön till autografen av Leif inte var så lång, så han och hans syskon sprang iväg som oljade blixtar och fick sig varsin autograf - lyckan var total!

När vi kom hem hastade vi i oss lite mat och sen var det dags för gympaavslutning (typiskt nog var batteriet slut i kameran som Niklas skulle fota med!). Vi fuskade faktiskt och var bara med på våran del av uppvisningen och sen drog vi hem, vi orkade inte vara kvar ända till slutet. Jag skulle ut och gå med Annica och Niklas skulle på fotbollsföräldramöte, så vi hade ingen lust att måsta stressa ihjäl oss med även middagen. Alltså hann jag ligga ute i solen en timme iaf - gött! Barnen var inte heller besvikna, Ida skulle leka med grannens barnbarn så hon tyckte nog att det var en lagom stund på avslutningen.

När jag och A promenerat klart skulle jag plocka upp Ida och Svante på fotbollsplanen där de var med Joel (eftersom N var på möte), de hade dock inte hunnit spela nån fotboll utan satt och väntade på att en match på konstgräset skulle ta slut... Det tyckte inte jag var nåt helt lyckat drag eftersom jag inte hade en aning om när den matchen skulle sluta, så efter lite övertalning fick jag med mej I och S till grusplanen där vi kunde spela lite boll i lugn och ro. När vi kom hem igen ville S stanna ute en liten stund medan jag och I skulle gå in och göra i ordning fika. Svante nämnde att han ville cykla upp till idrottsplatsen igen, men jag förklarade att det kör så mycket bilar längs den vägen att han INTE får cykla där själv, naiv som jag är trodde jag att han lyssnade på mej. När jag nån minut senare tittade ut genom köksfönstret var pojken försvunnen!!! Det var bara att rusa in i garaget och plocka fram min cykel, naturligtvis hade fotbollsmatchen just slutat så våran lilla väg var rena E4:an!!!! Tur att N hade satt fast en sån där orange vimpel på Svantes cykel!!! Naturligtvis hittade jag honom uppe vid Torpet, jag var tvungen att handgripligen dra loss honom från hans cykel och sätta upp honom på min pakethållare. Jag tordes inte cykla med honom där, utan fick gå och dra cykeln istället och det var tur för han hann stoppa in tårna ett par gånger i medarna... Längs vägen kom Ida springande (tack och lov för att hon haft vettet att lämna cykeln hemma, det är ju en aning säkrare att de går/springer på trottoaren iaf), hon tyckte att det såg så roligt ut när Svante fick sitta på pakethållaren så sista biten fick hon sitta på sadeln samtidigt - det tyckte de var jättespännande - bara de nu inte tror att det ska bli en vana....!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0