Pass och hemlig utflykt

Igår morse var vi på polisstationen för att fixa pass till barnen. Svante tog naturligtvis på sig uniformen (poliströjan) när han skulle ner på stationen! Vi hade turen att typ alla poliser just skulle gå på fika när vi kom, så alla passerade oss när vi (två vuxna och tre fågelholkar) väntade på vår tur i receptionen. Fotograferingen gick fint och mätstickan visade att Joel vuxit hela 3 cm sen i höstas!!!!
När Niklas kom hem på eftermiddan hade en tavla rasat ner och sabbat  ett eluttag, så han gav sig genast i kast med att fixa det. Det slutade med, åtminstone, en rejäl stöt och en hel del skrämmande blixtar och dunder. Jag hann testa i princip varenda propp i proppskåpet innan jag hittade den rätta, skulle behöva gå igenom varje propp och märka ut var de egentligen hör... Niklas skulle testa med en lampa om strömmen försvann från uttaget, men konstigt nog var lampan svart heeeela tiden! Han hann byta glödlampor ett par gånger, men inget hjälpte - förrän jag såg att det var kabeln till min dator han stoppade in i uttaget!!! - Inte konstigt att lampan var svårtänd...! Nu har vi iaf ett nytt snyggt och säkert uttag och både lampan och datorn fungerar! *glad*

När Niklas fixat uttaget kastade han i sig en våffla (det var ju våffeldagen!), eller två, och tog med alla tre barnen till simhallen. Det var inte alls tänkt att Svante skulle följa, dels tyckte vi att det var i senaste laget och dels var han hes och lite snorig, men han ville så gärna följa med och letade själv reda på sina "armpuppar" och var snabbast av alla att ta med ytterkläderna - så pappan veknade och tog med även honom. Ida och Joel hoppade från trampolinen och Niklas säger att han knappt sett ett maken till sånt vattendjur som Ida....
Själv tog jag tillfället i akt och pysslade ihop ett kort till en 70-åring som jag fått en beställning på. Ikväll har jag faktiskt gjort ett till kort som alternativ till det jag gjorde igår, får se vilket beställaren väljer.

Annars har jag varit på häktet idag igen för att göra de sista intervjuerna, så nu är det "bara" skrivandet kvar. Niklas var tvungen att vara hemma med Svante som nu är förkyld. Han lät förresten så rolig igår kväll när han skulle lägga sig, precis när han höll på att berätta något för mej tog han sig mot halsen och sa "...men, vad konstig jag låter! Varför låter jag så här?"
Ida passade på att få gå hem "klockan ett" som hon tjatat om så länge, hon ville inte vara hemma hela dagen med Niklas och Svante utan ville som sagt gå på dagis, men bli hämtad kl. 13, så då fick hon ju det då. När jag kom hem ville hon så väldigt gärna åka på Barnens hus för att köpa en dagbok (en kompis på dagis hade haft med en dagbok med lås, så det ville Ida oxå ha såklart). Hon tyckte att det var så himlarns orättvist att hon aldrig fick följa med sin mamma och köpa en dagbok och prinsesskor med snörning... Jag fick så dåligt samvete och tänkte att "nä, Ida har rätt, hon får aldrig följa sin mamma och bara gå och slappa på nån rolig affär", det kan iofs bero på att Ida brukar hata att gå på affärer, men ändå. Niklas som varit hemma hela dagen var förstås snabb på att erbjuda sig att ställa upp och följa med henne, men det dög inte - det skulle vara mamma! När vi kom till Barnens hus hittade Ida inte rätt dagbok!!! De hade bara typ 20 olika böcker med fyra olika lås, men inget dög åt fröken! Hon skulle absolut ha samma som sin kompis! Hur får man barn att vara mer självständiga och inte måsta ha samma som kompisen, tro? Det slutade med att vi köpte ett fiskespel istället, ett sånt där med en massa små fiskar som gapar ibland och så ska man fiska upp dem med ett litet fiskespö. Iofs tycker jag att det var nog så bra som en dagbok, hon kan ju inte skriva och fiskespelet kan ju även de andra barnen ha glädje av (och vi vuxna oxå!).

Ikväll har Joel varit på hemlig utflykt med de andra 3-orna i hans klass! Eftersom han går i integrerad klass är de bara 7 (tro jag) barn som går i 3:an och nu när det är sista året de går i den klassen, när de börjar 4:an börjar de i en "ren" klass med de andra 3-orna som går i andra integrerade klasser på hans spår (invecklat jag vet!). Utflykten var hemlig, antagligen för att behålla spänningen i utflykten till de yngre barnen i klassen, men jag kan säga så mycket som att jag är riktigt avundsjuk på dem!!! Vilken otroligt mysig och annorlunda grej de fick göra, stor eloge till lärarna! Nu måste jag förresten gå och hämta in hans jacka som hänger ute på vädring, den luktade lägereld...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0