Blomstra i ett nötskal

Igår tog jag med Ida till frissan, det är skolfotografering på torsdag och då går det ju inte att komma med luggen i ögonen. Ida har aldrig klippt sig hos en frisör förut, vi har försökt men hon har vägrat! Det värsta är att hon vägrar att klippa sig hemma oxå, och har alltid gjort. Hon brukar låta så snäll och vänlig när man ska sätta igång och klippa, men när man tagit första klippet brukar det bli ett himla liv. Allt för ofta brukar det sluta med att Niklas måste försöka hålla i henne medan jag försöker få någon slags fason på håret - ingen lätt ekvation vill jag lova!
Jag var lite nervös för att ta med henne till frissan eftersom hon kan flippa ur när och hur som helst... Jag hade dock lovat henne att hon skulle få åka på Barnens hus och välja sig en present efteråt om det inte blev ett enda litet pip eller bråk från henne. Och tänk, det gick hur bra som helst! Hon var så glad och nöjd och sa att frissan var den snällaste människa hon träffat! (att det sen var snett och vint baktill så jag var tvungen att plocka fram saxen hemma var en annan femma...) Jag blev naturligtvis oxå nöjd och känner att hädanefter kommer det att vara värt vartenda öre att ta med henne till en riktig frissa!

Hon fick välja vilken färg hon ville ha i håret och det blev favvisfärgen rosa, såklart!


Valet på leksak blev en gullig nalle.