Blomstra i ett nötskal

Tjaaa, det var ju tur att vi inte drog iväg till Singapore, i söndags fick jag åka upp på akuten på kvällen, eftersom jag fått feber, och blev inlagd. Jag hade en infektion i höger njure pga att en sten fastnat i "röret" nedanför... Så nu har jag fått en nefrostomi instucken i njuren. Det var inte precis roligt, men nu hoppas jag att jag snabbt ska bli fri från mina bekymmer med njurstenar och framförallt hoppas jag att jag inte ska behöva en nefrostomi på vänster sida oxå!!! Katetern räknade de med att jag skulle måsta ha ungefär fyra veckor. Två veckor till de skulle krossa stenen på höger sida (så att infektionen säkert är borta och att njuren hunnit hämta sig från infektionen, njuren är tydligen lite skörare när den inte är helt frisk) och sen skulle jag kanske behöva ha den två veckor till för att de skulle se att all sten är borta från högersidan. Är allt bra krossar de den vänstra stenen ungefär två veckor efter den högra.
Igår fick jag åka hem och det är ju överdrivet att säga att livet är det samma efter att ha fått nefrostomin... Men det går säkert bättre och bättre när man blir mer van, men bara VAD man ska ha för kläder är ett klurigt bekymmer, det blir mjukisbyxor för hela slanten.
 
Idag ringde de iaf från "stenkrossen" och ändrade min tid till nästa torsdag istället för måndag den 4 oktober, jag får alltså en tid fyra dagar tidigare det känns UNDERBAAAART!!! Hoppas på att det betyder att jag blir av med nefrostomin fyra dagar tidigare! *håller tummarna*



Nog om mej, idag skulle vi egentligen firat en 40 åring, men eftersom vi blev kvar här hemma i Svedala får vi skicka våra hälsningar via internet istället. GRATTIS ANDERS!!!!!

Värsta besvikelsen har lagt sig, efter att i torsdags eftermiddag (16.30 för att vara mer exakt) fått det samtal jag väntat på beträffande resultatet av den datortomografi jag gjort tidigare under dagen för att kolla mina njurar och urinvägar. Resultatet blev att jag ABSOLUT inte fick åka till Singapore idag och det hade jag INTE väntat mej!!! Vi har bara planerat detta sen i april... Kan man bli annat än superbesviken? Förmodligen inte! Men hälsan går före nöjen, så nu hoppas jag att de ringer mej på måndag och vill fixa mina problem. Det visade sig att jag hade njurstenar på båda sidor och de vill sätta in en slang för att lätta på trycket på stenen/stenarna så att de förhoppningsvis kan ta sig ut själv.
Jag kan inte annat än att vara otroligt tacksam över att jag verkligen tog tag i problemet och såg till att de gjorde en undersökning och att de dessutom gjorde ett undantag och snabbt gjorde en bedömning, så att jag inte bara dragit iväg... Vem vet hur det slutat...? Det ironiska är ju att jag inte tycker att jag haft så särskilt ont i veckan, det var ju värst förra fredagen.

Resväskorna som var färdigpackade och bara väntade på att åter få lite luft under vingarna packades hastigt upp, eftersom de så hånfullt fick mej att, vid minsta anblick, brista ut i tårar... Kvar har vi nu en påse full med saker vi skulle lämna till familjen Ryberg, men förhoppningsvis får vi väl möjlighet att överlämna det senare. Falukorven (som förstås inte var nerpackad i väskan igår!) tror jag dock att de inte vill ha nästa gång, trots att Sara övertalat mej om att den skulle överleva resan...


Ikväll har vi iaf tröstat oss med att titta på nya resmöjligheter. Vi får ju tänka att vi har vårt roliga kvar! Nästa gång blir det förstås inget Formel 1-lopp, men det överlever vi utan.

Tackar som frågar, men läget är inte helt under kontroll än. Foten, halsen och njurstenen trasslar fortfarande. Jag passade på att gå in på HC i morse när jag ändå var med Ida till tandläkarn. Jag fick göra nytt urinprov och de kollade tempen och "snabbsänkan". Det visade sig iaf att de vita blodkopparna i urinen hade sjunkit med 80% så och sänkan var normal så det betyder att njurstenen inte täpper till nån gång och det får man väl vara glad över. Jag blev lovad att få göra en ultraljudsundersökning inom tre dagar för att kolla upp den närmare. Jag är ju ganska orolig över att stenen ska vara för stor för att kunna komma ut spontant... Med tanke på att det väntar en lååååång resa på fredag törs jag inte tänka på vad som skulle hända om jag får värsta anfallet då! Det är nog hemskt att ha det hemma, men att sitta "bunden" till en stol timme efter timme lockar absolut inte.

Idag har Ida börjat simskola. Det gick fint, hon tyckte att det var roligt och hon är så taggad på att få lära sig simma. Direkt efter simningen hade hon fotbollsträning - ingen rast och ingen ro - så ikväll var det en glad, men mycket trött liten tjej gick och la sig.

På tal om njursten var det ganska skoj vid kvällsfikat, Joel funderade över njursten, om det var sånt killar oxå kan få. Ja, sa jag, det är vanligare att män får det än kvinnor. Efter en stunds begrundande av detta frågar Ida "är du en vanlig tjej?"!!!! Gissa om vi skrattade gott!



Stenar (med dessa är en trevligare variant, i Turkiet förra året)

Här gnäller jag över en trasslig fot och en krasslig hals - jag fattar nog inte riktigt hur glad jag borde vara över att ändå kunna använda dem...



Lyckades du se utan att tårarna åtminstone näääästan glimtade i ögonvrån? Själv har vi gråtit ikapp både jag och Niklas!  

Sen i somras har jag haft en häl som krånglar och värker, eller värken "rör sig" ibland är det under hålfoten och ibland i hälen. Så långt har jag ju kommit i min egen läkarutbildning (google) att jag förstått att det inte var hälsporre iaf. Min teori var att det antingen var en inflammation eller brist på stöd för hålfoten (ett annat alternativ hade kunnat vara hälkudden, men det borde inte påverka värken i hålfoten). Idag fick jag tid på Gå & Löpkliniken, där Joel fick hjälp i våras, och det visade sig att jag kanske borde byta yrke - till läkare eller ortopedtekniker iaf! Jag behövde hålfotsinlägg. Jag tog snikvarianten som var tre gånger billigare än det ortopediska inlägget, men jag hoppas att det inte ska vara tre gånger sämre... Jag känner ju lite panik över att ha svårt att gå, nästa helg vill jag verkligen att det här problemet ska vara under kontroll. Jag kan ju inte flytta över iläggen i vilka skor som helst, men jag får väl helt enkelt anpassa mej och gå i de skor jag kan gå i - helt enkelt.

Ikväll gick jag iaf med mina vanliga walkingskor (som var boven i dramat och gjorde att jag fick problem från början) på rundan med Annica och det gick riktigt bra, annars har jag varit tvungen att gå i mina gamla slitna Ecco-skor som är så fula att de borde stå i skamvrån (men de är såååååå sköna). Jag har fortfarande ont i foten och måste traska omkring med crocs inne, men jag lever på hoppet och tror att det kommer att bli bra.

Från fötter upp till håret (här är det tvära hopp). Svante borstade håret på mej i eftermiddag, en syssla han gärna gör. Ida tycker att det är kul en stund, men Svante kan hålla på lääääänge. *skönt* Jag satt iaf på soffan och han satt bakom mej, tillsist var han tvungen att ställa sig för att kunna borsta längre upp på huvudet. När han kammat några drag blir han helt överlycklig och säger "Åh, mamma! Du har såna där vita hårstrån! Det är bäbishår..." Jag var ju tvungen att göra honom besviken och säga "nä, vet du, det är precis tvärt om - det är nog gråa hårstrån, de visar att man håller på att bli gammal.... Är det många?" Lille diplomaten förstår stundens allvar och kammar vidare och säger "näää, det var bara några stycken." När Joel började visa lite för mycket entusiasm inför ämnet flikade jag in att det ju faktiskt kunde vara mina blekta slingor oxå..... *övertygar* Dags att leta fram den där hårtoningen i badrumsskåpet tror jag.



Annars har vi röstat idag, vi passade på att förtidsrösta på bibblan här i byn. Smidigt och bra!

Förra året fick vi ett äppelträd som var misskött, vi grävde en stor grop och tänkte att vi skulle försöka rädda det stackars trädet. Och tänk, vi fick lön för mödan! ETT helt äpple har vi fått på vårt stackars träd - litet är det oxå, men väl ett äpple. Nästa år kanske det blir två...



Jag fascineras alltid av hur växter växer upp på de minst anade ställen. De här svamparna växer ju förstås i sin rätta miljö, men man kan ändå se hur jorden har vikt undan för svamparna - häftigt!

Joel har börjat sälja jultidningar, om nån är sugen på att handla nåt kan man titta i katalogen här och lämna ett meddelande till mej.

Själv ska jag köpa min favorit Nr. 105 Familjens STORA kom-ihåg 2011 - den har sex kolumner så alla familjemedlemmar får varsin + att man kan ha en "övrigt" kolumn. Perfekt! Dessutom brukar det alltid slinka ner något julklapp, nr 60 såg tex passande ut och 118 lika så...