Blomstra i ett nötskal

Resedag, mot Miami.

Uppe långt innan tuppen, 02.45 ringde väckarklockan. Trots att vi hade släckt ner redan kl 21.00 hade det blivit lite si och så med sömnen. Hämtade våra frukostpåsar i receptionen, fikade lite och sen rullade vi till Arlanda.

Naturligtvis hamnade vi vid fel ingång till garaget, där vi hade bokat plats, men en hjälpsam tjej i en hjälptelefon fixade så vi kunde köra in där vi var.

Sen checkade vi in bagaget och satte oss att vänta innan vi åkte till Köpenhamn. Resan tog ca en timme, men Ida och Svante hade besvär med lock i öronen och Ida fick lite hemlängtan och ville inte fortsätta resan... 

Vi tog oss dock fram för en kort väntan på Kastrup där vi transporterade oss från ankomsthall till avgångshall utan större bekymmer. Stor flygplats med massor av butiker, men vi stannade bara av för att köpa några bananer och vatten och vid ett café för att Svante skulle få köpa ett äkta danskt wienerbröd med choklad på och jag (och N) köpte en "julbulle". Båda bakverken var supergoda och försvann i ett huj.

När vi skulle gå in i vår gate för att sätta oss att vänta blev Niklas en av de, för dagen, få spontanutvalda som skulle kontrolleras noggrannare. Killen som jobbade sa att det normalt var ungefär 10 procent som blev randomutvanda, men just idag var det ovanligt få, så N kunde känna sig extra utvald. N fick ta sitt handbagage och följa med säkerhetspersonal in i ett rum där de topsade både hans händer, kläder, plånbok och bagage. Det kollades att det inte fanns spår av några otillåtna medel.

N klarade sig förstås galant och kunde efter en liten stund ansluta sig till oss andra.

Så fick vi kliva ombord på planet som skulle ta oss över till USA. Vi satt näst längst bak i planet där vi hade två platser vid fönstret och tre i mitten. Det var ett nytt plan och benutrymmet var helt okej, naturligtvis mer och mer generöst ju mer man betalt för sina biljetter. Varje plats var utrustad med filt, kudde, headset och en vattenflaska, dessutom hade man varsin skärm framför sig.

På skärmen kunde man bl.a. själv enkelt välja om man ville se film, tv-program, lyssna på musik, spela spel, titta på kartan hur vi körde (dessutom med andra flygfakta som höjd, hastighet osv) eller titta på någon av de två live-kamerorna. En kamera visade en bild framåt och en nedåt, spännande!  

Resan gick bra, men Ida som knappt ätit eller sovit fick ganska kämpigt och mådde lite illa, saknade matlust och sov dessutom dåligt. Det var inte så lyckad kombination, hon var som ett visset löv ända tills vi kom till hotellrummet där hon genast slocknade först en stund innan vi hade hunnit äta middag (KFC och Tacobell som ligger granne med hotellet) och efter middagen sov hon som en stock. Vi ville åka på Wallmart för att kunna köpa lite frukt åt henne, eftersom hon inte hade någon matlust, men först var vi tvungna att vänta 20 min på att vaktmästaren skulle komma och hjälpa oss med våra säkerhetsboxar. Joel fick stanna på rummet för att "vakta" Ida, medan vi andra drog iväg.

Stort varuhus, mycket varor, mycket människor och långa köer. Jag som är bortskämd med självscanningen hemma på Coop avled nästan i "snabbkön", för de med mindre än 20 varor. En kassörska, små märkliga kassor där folk langar upp sina varor (som inte alls bara var 20 st ibland) i ett enda virrvarr och kassörskan sen får göra hela jobbet med att sträcka sig efter varje vara, scanna av dem och sen packa ner dem i påsar. Ingen ergonomi att skryta över direkt. 

Åter på hotellet slocknade även jag som en fura redan kl 21.00 (03.00 svensk tid), för att sen vakna 02.00 (8.00) pigg som en lärka.... 😳

Nu har jag hunnit rensa handväskan, skriva dagbok, passa upp Ida (som också vaknat och tycker att det är morgon) och lite annat. Ska strax försöka tvinga mig till att sova lite till.

Hotellet är ett sånt där typiskt amerikanskt motell, där man parkerar utanför dörren. Vi har två rum, eftersom man inte får vara fler än fyra personer i varje rum. Det blev ett killrum och ett tjejrum. 😊

ACn skvalpar och lever rullan med väldigt jämna mellanrum, välbehövligt dock eftersom det var 28 grader och vindstilla igår när vi landade. Luftfuktigheten är hög här, men det är så härligt att kunna gå i t-shirt och shorts på kvällen! 

Att ta sig in i landet var för övrigt en långdragen väntan! Vi gick till självhjälpsdelen där det fanns massor av maskiner där vi skulle visa våra pass, svara på frågor, läsa av fingrar och fota oss. Sen fick kön vidare till en manuell station där vi i princip fick göra om hela proceduren. Visa pass, läsa av alla fingeravtrycken, bli fotade och dessutom lämna in våra sen tidigare ifyllda kort med samma frågor som på skärmen + hotellinformation. Vilken tid!!! Sen blev det förstås väntan på att få ut hyrbilen och sen långa köer i trafiken. Amerikanare måste vara utrustade med ett sällsynt gott tålamod! Det är tyvärr inte jag, lite för bortskämd med att bo i den väldigt smidiga norrländska lilla byhålan kanske. Bilköerna till stan på mornarna är inga köer! 😃