Blomstra i ett nötskal

Igår åkte vi till Vännäs för att åka slalom. Jag köpte ny utrustning i våras, som jag inte ens hunnit testa så jag var laddad till tänderna! När vi kom till backen fick jag en däremot en mindre chock, jag fick inte på mej pjäxorna!!! Det var helt omöjligt, jag har ganska  väldigt höga vrister, vilket alltid ställer till problem när jag ska köpa skor, och naturligtvis var det samma bekymmer när jag skulle köpa pjäxor. Alltså hade jag hunnit testa ett flertal pjucker innan jag tillsist valde just de här, men nu fick jag alltså inte ner fötterna! Niklas trodde att jag dummade mej, men han fick knappt ner sina fötter (vi har nästan samma storlek, han har lägre vrister, men kanske en aning längre fot, men vi brukar kunna ha varandras skor). När vi stått och försökt trycka ut varsin pjäxa lyckades tillsist N trycka ner sina fötter, tack och lov! Så min nya fina utrustning fick alltså N inviga... Nåja, det var ju bättre det än att vi skulle ha måsta åka hem direkt.
Jag och Svante fick (till bådas förtret) förpassa oss till pulkabacken. Niklas och Ida åkte i familjebacken och Joel som laddat för att åka snowboard började i pulkabacken, men redan efter första "åket" grät han och skulle aldrig mer åka snowboard! Han tror att han är kung på snowboard bara för att han kan spela det på PS2:an.... Vi hade ändå försökt intala honom redan hemma, att han ju faktiskt ÄR nybörjare och alltså inte kan räkna med att han ska kunna hoppa och trixa än på läääääänge, det gäller ju att först kunna ta sig ner för en vanlig backe... Det var svårt att acceptera för honom att han inte ens kan åka ner utan att falla en miljard gånger. Trots att tom kusinen Moa kom och berättade för honom att det första man måste göra som nybörjare är att lära sig att bara stå på brädan. Hon sa oxå att hon själv hade varit alldeles full av blåmärken när hon började åka, nu har hon ju tränat så hon är riktigt duktig.
Jag vägrade iaf att låta J ta av sig brädan utan tvingade upp honom i "babybacken" (som han kallade pulkabacken) ett par varv till, och jag sprang med honom ner för backen och försökte hjälpa honom, när syrran och Tor hade fikat färdigt tog de med J och knallade upp en bit i backen och Åsa höll i J när de åkte nerför. Joel såg en aning gladare ut när han kom ner, men snowboarden skulle av och skidorna på. Ja, det var inget annat att göra än att springa till bilen och byta utrustning åt honom. En sak är ju iaf säker, varje gång vi ska till en backe ska han åka några åk på brädan! Här ska tränas!!! 

Ida hade kalasroligt i slalombacken och tjurskallig som hon är hade hon nog kunnat hålla på hela dagen, men Svante ville oxå gärna hinna åka, så när Niklas var helt slut i benen och ville åka hem, fick han tvinga sig upp en gång till för att Svante skulle få åka åtminstone en gång. Ida som hade fått åka ett par åk med Åsa hade fått testa att stå helt själv (men bredvid, på samma bygel alltså) som Åsa och hon ville såååå gärna visa N hur duktig hon var, men när han åkt med Svante var han totalt slut i benen så hon fick inte åka mer! Stackarn, hon var så besviken och arg att hon skrek och bråkade i bilen hela vägen till stan! Vi får hoppas att det blir många fler fina skidhelger innan snön smälter undan.


Fikastund, Svante & Ida värmer händerna - det är kallt att fika utomhus även om solen skiner!