Blomstra i ett nötskal

Nu är farmors kamp över. Igår kväll somnade hon helt lungt och stilla in, bara minuter innan jag, syrran och en av våra kusiner kom. Åsa hade varit där men hade precis satt sig i bilen för att åka hem, men då hon såg mej svänga in på parkeringen vände hon och följde med mej upp igen. Hon hade nog inte riktigt fattat hur nära slutet var när hon bestämde sig för att åka hem. Pappa hade visst inte heller förstått hur nära det var, men mamma hade iaf hunnit ringa till mej för att säga att det var bäst att åka upp om jag ville hinna dit en sista gång. Nu hann jag ju som sagt inte riktigt ända fram...