Skabetty
Svante är en lycklig liten kille för tillfället, imorgon ska de ha gosedjursfest på dagis (det är "Katt" (ett lodjur) som får den äran att följa med) och på lördag ska han få gå på födelsedagskalas hos en dagiskompis. Det var tur att det blev fest på dagis imorgon, för annars skulle han knappt överleva fram till lördag, han har ju lite svårt med tidsbedömningen så i söndags när han fått inbjudan envisades han att tro att det var "imorgon" han skulle få gå - trots att jag visade på fingrarna fleeeeera gånger hur många dagar det var kvar till lördag.
Själv trodde jag att jag skulle få gå på after work på torsdag, men det ser visst mörkt ut... Jag får nog gå själv! ...eller inte!
Vi har lite roligt åt Ida som har lite talsvårigheter när det gäller att säga spagetti. Hur hon än försöker säger hon bara skabetty! Det går jättefint att säga låååååångsamt och uppdelat i stavelser, men om hon ska säga det i en mening, som tex korv och spagetti blir det genast skabetty igen.
Potatisplock
Idag följde vi med Niklas pappa till ett potatislager där vi köpte potatis, rökt fisk, tunnbröd och så plockade vi lite morötter. Det var otroligt mycket folk där och det var extra roligt när det var andra lokala matproducenter än bara potatisodlarna där.
Ida gör sig redo för att plocka morötter
Med händerna fulla av påsar bär det av hemåt
Nyfrissad dotter
Jag var lite nervös för att ta med henne till frissan eftersom hon kan flippa ur när och hur som helst... Jag hade dock lovat henne att hon skulle få åka på Barnens hus och välja sig en present efteråt om det inte blev ett enda litet pip eller bråk från henne. Och tänk, det gick hur bra som helst! Hon var så glad och nöjd och sa att frissan var den snällaste människa hon träffat! (att det sen var snett och vint baktill så jag var tvungen att plocka fram saxen hemma var en annan femma...) Jag blev naturligtvis oxå nöjd och känner att hädanefter kommer det att vara värt vartenda öre att ta med henne till en riktig frissa!
Hon fick välja vilken färg hon ville ha i håret och det blev favvisfärgen rosa, såklart!
Valet på leksak blev en gullig nalle.
Hej å hå
After worken var väldigt trevlig, även om den blev bra mycket kortare än vad jag räknat med (inte för att det gjorde så mycket, jag var faktiskt väldigt trött), men det var skönt att få träffa brudarna och surra av sig lite. Vi har redan planerat in nästa träff, den kommer nog inte heller att bli allt för sen (eftersom det blir en vardag) men det är ju bara så kul att få träffas!
I går vart det lite (med betoning på lite) pyssel, vi var några som satt i syrrans kvarterslokal och pysslade ihop, men jag var den som var minst produktiv! Jag lyckades bara få ihop ett enda litet kort...
Idag har Joel spelat fotbollscup, de spelade tre matcher och det gick inte allt för bra. De fick iaf en medalj (det fick alla) och Joel var så nöjd och glad över det, han var visst den enda i laget som var glad... *fniss* I eftermiddag var vi bjudna till min morbrors mysiga stuga, där blev vi bjudna på god köttgryta och hade det allmänt trevligt.
Helgen som var
Även om man ibland skulle önska att omgivningen skulle stanna upp lite, när man själv bara går på halv fart, men nu funkar det ju inte riktigt så... Alltså har det såklart hänt en hel del trots att jag inte orkat blogga så mycket. I helgen har vi tagit det ganska lungt, igår var vi i stugan och hjälpte pappa att ta upp båten, bryggan och lite sådär. Ärligt talat var det väl mest Nicke som hjälpte till, jag hade fullt upp med att sköta kameran... Jag hade hoppats på att bli bjuden på en liten simtur eller åtminstone ett tjusigt svanhopp, men det kunde jag bara drömma om. Griniga gamla gubbar... *muttrar* 
Idag har vi tittat på när Joel spelade fotbollsmatch, mot Tors lag, tyvärr spelade inte Tor själv det hade såklart varit extra roligt. Nu vann Joels lag, men det blev en del tjafs med en eller ett par av killarna i det andra laget och det var inte lika kul...
Efter att jag klippt gräsmattan lyckades jag få med mej Ida och Svante ut i skogen för att plocka lite lingon.
Man kan ju göra annat roligt i skogen oxå än att bara plocka bär...
Det var inte precis gott om bär där vi var, det var nog folk som varit där innan oss. Men Ida var så glad och positiv hon tyckte att det var väldigt mycket bär... Nåja, allt är relativt! Till sist hade vi lyckats få ihop en halv liter bär så ikväll har jag och Ida kokat sylt. *mums*
Stilla ro...
Nu är farmors kamp över. Igår kväll somnade hon helt lungt och stilla in, bara minuter innan jag, syrran och en av våra kusiner kom. Åsa hade varit där men hade precis satt sig i bilen för att åka hem, men då hon såg mej svänga in på parkeringen vände hon och följde med mej upp igen. Hon hade nog inte riktigt fattat hur nära slutet var när hon bestämde sig för att åka hem. Pappa hade visst inte heller förstått hur nära det var, men mamma hade iaf hunnit ringa till mej för att säga att det var bäst att åka upp om jag ville hinna dit en sista gång. Nu hann jag ju som sagt inte riktigt ända fram... 
Hopp och hopplöst...
I eftermiddag berättade jag för Ida och Svante att gammelfarmor var så dålig nu att hon nog när som helst kommer att dö (de sov igår när jag åkte upp, och imorse orkade jag inte säga det, eftersom jag riskerade att börja gråta igen och det hade jag ingen lust till). De tog det ganska bra, men Ida hade gärna velat träffa henne en gång till medan hon lever, varken jag eller pappa (som jag pratade med sen) tycker att det var nån vidare idé. Jag sa till henne att gammelfarmor var så dålig att hon inte ens orkar med det, och det köpte Ida som tur var. Joel däremot bröt ihop helt när jag berättade för honom, han har alltid haft ett speciellt band till gammelfarmor så det var egentligen inte helt överraskande. Dessutom förstår han ju att hon försvinner för alltid, det har ju de yngre svårare att fatta - Svante pratade ikväll om att de skulle ju "få en ny gammelfarmor och gammelfarfar sen..." Skulle inte tro det va.
För Joels del kommer förstås en massa andra tankar och funderingar till ytan, han började undra om barn kunde få stroke. Han förstår att livet inte är evigt, även om han gärna skulle vilja det. Jag skulle gissa på att det kommer att bli mycket prat om sjukdomar, liv och död här i huset ett tag framöver.
Glädjande nog har grannen kvicknat till otroligt bra! Hon kan visst både gå, räkna och förstå, men har svårare med talet. Men förhoppningsvis kommer hon ju att bli väldigt mycket bättre med tanke på hur snabbt hon hämtat sig.
Titta vilken härlig blomma min handledare hade ställt in på mitt skrivbord i måndags - och den är lika fin fortfarande!
